Ibland vet man inte riktigt vart man ska ta vägen

Som idag när jag gick på lunch, då snavade jag över en flicka som låg dubbelvikt på marken och vrålade om att någon "han" har blivit knivskuren och att de förfan behöver hjälp.
Lite lätt ställd kollar jag mig omkring och får mycket riktigt syn på en kille som ligger i en hög på marken och är ganska knivskuren.
Sen gick jag och köpte en cola och en avocado.
Jag kände ett sting av guds gyllene hammare när han försökte få mig att kanske engagera mig lite hårdare, men det gick över när jag öppnade colan.

Dessutom är det ju alltid trevligt att veta att man tydligen inte har haft den sämsta dagen av alla i kvarteret, det kunde vara värre än att man är trött och magsjuk, -man skulle ju faktiskt kunna ligga kuttad på gatan och försöka stoppa tarmarna från att välla ut.