Världsklass

I fredags hade vi fest på jobbet, tre som hade fyllt 50 och två 60, och nu hade vi äntligen hittat en dag när alla kunde vara kvar efter jobbet och fira.
Det började med en välkomstdrink strax efter fyra och slutade i mörker klockan åtta.

Mina minnen slutade i mörker klockan åtta alltså, för att återupptas ungefär sex timmar senare när jag står utanför spärrarna i fruängen utan mobil och utan väska (med ytterligare två mobiler i samt mina glasögon) och utan något minne av varför jag var där.
Nåja, ångest ångest, och inget busskort hade jag och jag var bara lite för onykter för att lista ut att man kunde köpa biljetter på plats i luckan, jag vet inte, jag tror jag blandade ihop tunnelbanan med bussarna, nåja, taxi hem, 210 kronor fattigare.

lördag morgon, ångest, ligger och svettas i sängen tills bror kommer förbi och vill ha med mig på hockeyn. Bra, behöver nåt annat att tänka på! På med byxorna, de var fulla med hundralappar. Ångest! Det kan ju bara innebära en sak, att jag mellan klockan åtta och två var ute på krogen och svirade och brände pengar jag inte hade råd med. Ringer banken och kollar saldot...strax under sexhundra spänn kvar...sex hundra i fickan, och fortfarande inget sl-kort.

Hämtar ut de sista pengarna, tar en öl för att skingra lite ångest och bangar hockeyn, mina sista 400 behövde jag ha över helgen.
Bror drar på hockeyn och jag går och köper ett nyss sl-kort och när jag stoppar ner det märker jag att jag redan hade ett.
Då har jag alltså åkt taxi helt i onödan, och antagligen låg min väska inne på tåget, den borta helt i onödan med. Sl gör inga återköp, sjuhundra spänn åt helvete. Ångest.

Bror väcker ett litet hopp om att jag kunde ha glömt skiten på jobbet, så hit på lördag morgon och fullständigt kaos, brännmärken i mitt anteckningsblock, fimpar i papperskorgen och en slaktad baginbox med vittvin under skrivbordet. Nåja, jag hade iaf inte hittat päronvodkan.
Ringer Ante från jobbet, mest för att ha nånstans att ta vägen där det finns både telefoner och internet och då visade det sig att jag var på väg att möta han i fredags kväll. vi bestämde träff i gullmars, jag ringer från slussen och får vidare instruktioner om att ta mig till gullmars igen...ringer ante från liljeholmen, han tycker att jag är ganska dum i huvudet vid det laget men vi bestämmer att vi ska ses i fruängen och jag skulle ringa när jag var på väg dit.
Vilket jag alltså inte hade gjort.

På onsdag har sl’s hittegodsavdelning antagligen fått in saker som tappades bort i helgen fick jag precis veta efter en fullständigt onödig promenad dit.