God morgon världen

God damn.
På en skala mellan två och träben, så tror jag att jag hamnar på gryning när det handlar om exakt hur mycket för onykter jag är nu för att kunna ta mig till jobbet. jag minns verkligen ingenting från gårdagen efter tiotiden. rätt jobbigt med tanke på att jag var hemma vid tre.
eller, inte ett dugg jobbigt, ju längre jag är vaken, desto mer tvingar sig minnena på sig. Nyss fick jag en ångestattack för att jag kom på hur jag tog mig in i porten (tung sten, stor stol, ingen motorik).

Ojojoj. Mobilen är borta, jag är rätt glad att jag hittade min hemtelefon så jag kunde ringa o spärra.

oups, nästa minnesbild (inte helt behaglig den med): som vanligt somnade jag på tunnelbanan och vaknade upp vid nån slags slutstation, många kalla timmar igår tillbrigades med att leta efter en nattbuss.
Jag funderar på att försöka få på mig byxorna på nåt sätt utan att kolla hur mycket pengar jag gjorde av med igår.

fy fan. bror, ring mig.