äntligen måndag

"äntligen måndag", med ett glatt uttal är dagens kommentar, stämningen på jobbet är så hopplös att vi har gått in i ett kroniskt tillstånd av ironi.
Helgen kretsade kring lördagsmatchen, det var ett antiklimax utan like med andra ord.
I fredags hade vi planer på utgång, men de gick snabbt i stöpet, klockan var plötslgit elva och ingen var på partyhumör. Som tur var fanns det tre nya ps3spel i femtiotumskollektivet, så helgen klarade sig rätt bra ändå, och jag har ett förkrossande övertag gentemot Ante på pro evolution soccer 8, även om han faktiskt vann de två sista matcherna vi spelade.
I söndags vaknade jag tidigt för en gångs skull, i vanliga fall brukar man gå och lägga sig vid sextiden på söndagar, men igår gick jag upp typ då, eller, jag vaknade upp i soffan där jag hade däckat tidigare på kvällen när Orre kom hem efter att ha varit ute på äventyr. Trodde ett litet tag att jag skulle ta mig hemmåt till Tissetassen och sen vidare ut och aktivera mig, men fastnade i Lair och helt plötsligt hade det gått flera timmar och resten vaknade upp, sen var den dagen förstörd. Om man nu kan säga så om en dag som innehöll tittandet på The Chumscrubber, en helt genial film som handlar om...om, ja, jag vet inte riktigt. Tänk lite Weeds, lite Alphadog och lite Donnie Darko (mycket mindre än vad de hade hoppats på när de gjorde filmen iof, men ändå) så är man nånstans nära.