Fyllebasse, min nya bästis

Oj vad överspexigt. Fyllebasse fick ragg igår, och idag ringde hon Bakisbasse för en date.
Jag mindes henne mycket vagt från dagen innan men jag är övertygad om att Fyllebasse faktiskt har både snille & smak och mycket riktigt; hon var skitpisstrevlig och jag saknar henne redan.
Jag var bara åh så jävla nervös när jag skulle träffa henne och jag skämdes som en hund då jag faktiskt hade blivit en liten aning för onykter igår, bla så gick jag helt sonika hem för att jag just var så onykter.
Men med tanke på att hon faktiskt ringde och ville träffas så kan jag ju inte ha varit allt för dumdryg. Eller, jo, det hade jag ju varit, men mer på ett spexigt sätt än som Grodan Boll så jag förlåter Fyllebasse (den här gången).

Jaja, f.ö så var torsdagen en succé, -Jag var inte fullast på stället, jag hade inte sönder flest glas och det var inte jag som först kräktes på toan och sen somnade på tunnelbanan på väg hem.
Fredagen var skitpissrolig den med, jag och Björn på DeBaser. Mer än så behövs inte för att skapa en bra kväll. Dock så fick jag pynta rätt hårt för torsdagen och slocknade i soffan och blev utburen och påklädd av Björn redan vid ett-tiden
Lördagen var också genialisk som sagt, fotboll med bror, steff och lonne (jag tror att jag aldrig kommer att bli bekväm med att kalla honom vid sitt irl-namn) och vidare ut på sheenahans (som säkert stavas på något annat sätt, men det gör inget att jag inte kan stava det, jag uttalar det säkert betydligt med fel än vad jag stavar det) för öl- och foto-tifo innan vi steppade fram och bombade kösystemet på Mango. Sprida burop ekade mellan väggarna, men det var betydligt spexigare att charma vakterna och de som var närmast efter oss i kön än att ställa sig längst bak och frysa ett par timmar.

Nähä

Aj fan. Mina genetiska defekter satte prompt stopp för min Liberieresa. Tre timmar senare fick jag dessutom reda på att hela Liberiaprojektet var nerlagt och flyttat till Afghanistan. Så det gjordet inte så jättepättemycket, mina defekta gener är nästan förlåtna. Det är nästan så att jag inte ens tänker på dom längre.

Jag ska göra ett Tack för saggigt DNA-tifo nästa gång jag träffar mina föräldrar.
Eeehhh, ja, eller, inte för att jag träffar dom så ofta. Men utifall att jag skulle råka på dom nån gång.

Dagens planer kommer att haverera. Hur ska jag klara av att gå på Vampire Lounge idag? Jag är så trött att jag håller på att svimma.

Där bara kom han och kom och bomba kalaset

Precis samma dag som parran tog slut och mitt nya lugna fina liv skulle ta sin början stapplar bror in och bombar nollåttakalaset i min jävla förort.
Det var rätt lugnt och spexigt att ha bror i sveriges framstjärt, att ha han i inte bara samma förort utan dessutom i samma lägenhet är spexigt men inte lugnt. Vi fortsätter på samma inslagna väg med taxiresor från Kvarnen vid halv tre på tisdagkvällar/onsdagmornar och bokade vipbord som enda vita människorna på latinoklubb för att fira att folk som har stukat under för lagens långa arm i fotspåret på mitt och Steffos vilda leverne äntligen har blivit fria.

Jag måste ha lugn och ro, som jag ser det nu är det lugnast jag kan göra söka FN-tjänst och åka till Liberia bland horserökande trettonåriga inbördeskrigsdrabbade barnasoldater.

Men nu har jag inte druckit sprit sen i lördags och jag har inga planer på att göra det ikväll heller, och det är redan tisdag. Första planerade grodträff är vampire lounge på torsdag och en lugn kväll med Björn på Bröderna Olsson/Medusa/Kontrast/Skeppet på fredag.