whorepest

torsdag, november 29, 2007

620 spänn


För bara 620 kronor i månaden kan även du få tränga in dig i samma kvava vagnar som alla de här personerna varje gång du ska hem från jobbet. Fy fittan för sl.

Tjurskalliga idioten – Alla vänner 0-2

Min bror har flyttat ut och stora delar av femtiotumskollektivet har jobbat natt den här veckan, vilket har inneburit att jag har setat själv hemma hela veckan. Eller, ja, måndag och tisdag iaf. För första gången har jag förstått vad folk menar med att det kan vara skönt att bo ensam, den vanliga panikångesttråkigheten som i vanliga fall uppstår i mig ett par tre minuter utan mänsklig kontakt har helt enkelt bytts ut med en fanvadsköntattliggaisoffanitrasigafillingarochslöglocsimiamiutanattbehövabrysigalls-känsla.
Men igår ringde bror och undrade om vi inte skulle laga chilikrabba hos honom i hans nya lägenhet och hitta på nåt. I förbigående undrade han om vi inte skulle åka förbi Basil och hämta upp hans tv. Visst, inga problem alls, chilikrabba i utbyte mot några minuters kånkande tar jag åtta dar i veckan.
När jag sent om cider kommer hem till Basil så visar det sig att bror har köpt Guitar Hero och två gitarrer. Apatin spred sig snabbt och effektivt, det enda skitspelet som är sämre är singstar och jag vet ju hur Basil och bror är när det gäller musikspel, här kommer de att bli sittande länge. Liksom, hur roande kan det egentligen vara att hålla i en plastgitarr med tangenter och sen trycka på tangenterna precis som det står att man ska göra på tvn? Liksom, det är ju ingen slump att det inte finns fler spel där själva spelmomentet är att trycka på knapparna precis som det står, var är utmaningen i det? Var är det roliga? Nej, maken till idiotiskt nöje har jag sällan varit med om, välinvesterade tusenlappar, verkligen.
Nåja, jag sitter och tjurar i soffan och försöker ignorera dom bäst det går, inte vart det bättre när bror meddelar att han hade så mycket att bära på (gitarrerna) att han inte kunde bära med sig krabban. Vilket var hela anledningen till att jag ens orkade sitta och vänta medan de betedde sig som idioter.
Sen sätter de igång och klagar på mig för att jag är tråkig när jag inte vill sitta med en plastgitarr i händerna och leka leken, jag har inget som helst intresse av det, dels för att det ser så kefft tråkigt ut (alltså, inget händer, spelet består av en gitarrhals på tvskärmen med markeringar på vilken knapp man ska trycka på när och hur länge, mycket mycket spännande) och dels för att tondöv som jag är så har jag inget genuint musikintresse som alla människor i hela världen verkar vara förbannade med, jag hade hellre spelat tennis på wii.
Jag hade hellre varit hemma och spelat poker, hellre varit hemma och kelat med tisse, hellre suttit på jobbet. Fan, hellre suttit hemma och torkat kattpiss och diskat.
Tills jag föra tt få tyst på dom tog gitarren i händerna och krossade, krossade, krossade och slutligen krossade ganska mycket mer.
Ja, inte gitarren alltså, utan bror o Basil.Sen tokdominerade vi ihop i karriärsläget, och när publiken ropade efter extranummer redan efter vår andra spelning hade jag gåshud på armarna, vilket jag bara såg och inte kände, känseln i armarna hade jag förlorat långt innan, något som inte alls hindrade oss från att fortsätta gitarrdominansen, Basil och jag fick bonus två gånger under samma spelning för att vi klockade så många toner i rad som möjligt.
Man skulle kunna kalla mig nyfrälst.

Men det är lite imponerande egentligen (och mycket tragiskt) att jag fortfarande kan vara så tjurskallig och döma ut saker som tråkigt utan att ha gett det en chans. Jag borde ha lärt mig att vara mer openminded efter att ha dömt ut A night at the Roxbury (för att det är en amerikansk komedi och såna gillar jag inte, eller, rättare sagt, jag sa mig inte gilla det, jag trodde att jag inte gillade det, men nu sitter jag här mycket visare och tokdyrkar Will Ferrell, glor på Freddy got fingered en gång i veckan och brister lite då och då ut i skratt vid olämpliga tillfällen när jag helt plötsligt slås av Reno 911-relaterade komediflashbacks) helt obefogat till rågsvedskollektivets stora förtret.
Jag kan inte ens börja förklara exakt hur tacksam jag är för att även de ignorerade den tjuriga idioten i hörnet och tvångskultiverade mig med femtiotumstvn.

Hur kommer det sig egentligen att det känns som att jag vann när det är jag som har fel?

fredag, november 23, 2007

20 frågor

Min bror och jag behöver inte ha så mycket för att roa oss, här om dagen satt vi o roade oss med att leka 20 frågor.
Han var inte i närheten av att gissa sig till min hockeyhjälm (han var sur att jag inte tyckte att det var ett klädesplagg eller en sport) och när det var hans tur var han övertygad om att knäcka mig.
Det gick så där halvbra för honom.

Är det någonting levande?
-Nej
Är det tillverkat av människor?
-Ja
Är det större än en micro?
-Ja
Är det större än en bil?
-Nja (Egentligen ett ja, men han sa det som att det var i närheten)
Är det tillverkat i mestadels metall?
-Nej
Är det tillverkat i mestadels sten?
-Nej
Är det tillverkat i mestadels ett och samma material
-Ja
Är det något som människor använder?
-Ja
Använder man det dagligen?
-Ja (de som använder det gör det dagligen)
När man använder den, är det fler personer samtidigt som använder den?
-Ja
Används det mest av privatpersoner?
-Ja
Har den ett reellt andrahandsvärde
-Ja
Är det något slags transportmedel?
-Nej
Är det något som fler personer använder samtidigt?
-Ja
(Här fick jag ett erbjudande av bror om att jag kunde få tjugo frågor till i utbyte mot att han inte behöver berätta vad det var om jag inte klarade det, efter som att jag hade tagit ungefär tre kvart på mig, jag tackade nej och tog fram det tunga artilleriet i stället)
Är det vanligare förekommande på landet än i storstäderna?
-Ja
Är det någonting man sover i?
-Ja
Är det en kåta?
-Jajamensan.
Eller, det sa han inte, först stirrade han på mig som att jag inte var klok, sen började han skaka i hela kroppen. Sen skrattade han, anklagade mig för fusk och böt tämligen omgående lek.

torsdag, november 22, 2007

Jobba ihjäl dig

Okej att det är löning snart och att det är roligt, men vad utsätter man sig för egentligen för att komma dit?
Nu ska jag strax dra från jobbet, bara för att vara tillbaka här igen inom tretton timmar.
Fy fan, både den här dagen och hela morgondagen är redan förstörd tack vare den insikten.

Fetto


Jag har världens slöaste katt

Md!

Det finns 133 män som har förnamnet Md . Av dessa har 91 namnet Md som tilltalsnamn/förstanamn.
Det finns 2 kvinnor som har förnamnet Md. Det finns ingen kvinna som har md som tilltalsnamn.

http://www.scb.se/templates/Standard____31245.asp
Vilka jävla cepen.

måndag, november 19, 2007

äntligen måndag

"äntligen måndag", med ett glatt uttal är dagens kommentar, stämningen på jobbet är så hopplös att vi har gått in i ett kroniskt tillstånd av ironi.
Helgen kretsade kring lördagsmatchen, det var ett antiklimax utan like med andra ord.
I fredags hade vi planer på utgång, men de gick snabbt i stöpet, klockan var plötslgit elva och ingen var på partyhumör. Som tur var fanns det tre nya ps3spel i femtiotumskollektivet, så helgen klarade sig rätt bra ändå, och jag har ett förkrossande övertag gentemot Ante på pro evolution soccer 8, även om han faktiskt vann de två sista matcherna vi spelade.
I söndags vaknade jag tidigt för en gångs skull, i vanliga fall brukar man gå och lägga sig vid sextiden på söndagar, men igår gick jag upp typ då, eller, jag vaknade upp i soffan där jag hade däckat tidigare på kvällen när Orre kom hem efter att ha varit ute på äventyr. Trodde ett litet tag att jag skulle ta mig hemmåt till Tissetassen och sen vidare ut och aktivera mig, men fastnade i Lair och helt plötsligt hade det gått flera timmar och resten vaknade upp, sen var den dagen förstörd. Om man nu kan säga så om en dag som innehöll tittandet på The Chumscrubber, en helt genial film som handlar om...om, ja, jag vet inte riktigt. Tänk lite Weeds, lite Alphadog och lite Donnie Darko (mycket mindre än vad de hade hoppats på när de gjorde filmen iof, men ändå) så är man nånstans nära.

fredag, november 16, 2007

Basutbudet - Fett Med Soft

G-Code

måndag, november 12, 2007

Latast i världen

Okej, här sitter jag fortfarande med en kattpissstinkande strumpa på mig, jag har helt enkelt inte orkat ta mig in i badrummet för att tvätta foten och byta strumpa. Nu slutar jag dessutom så pass snart att det inte känns som att jag kommer att orka göra det innan jag kommer hem. Apatisk, -ett underskattat personlighetsdrag.

men nu måste bara pissetassen dö så fort som möjligt

Jag hatar honom.
Jag tog precis av mig skorna (mental not till framtida jag: köp inneskor till jobbet nån gång!) för att lufta fötterna och möttes av en välkänd doft av kattpiss. Jag antar att fettot har pissat på golvet i badrummet igen och att jag var för trött i morse för att upptäcka att jag klev i det.
Charmighetsgrad: låg till mycket låg

Dock inga större problem (åh gud vad min uppfattning om vad som är ett problem eller inte kan te sig sne iblad) då jag har en backupgarderob på jobbet. Dags att gå och tvätta fötterna och byta strumpor.

Skönhet kommer inifrån.

Det är en vacker tanke.
Det betyder att man kan se på folk om de är bra människor eller dåliga människor:
Vackra människor = goda människor med fina själar
Fula människor = dåliga personer med små hjärtan.

tisdag, november 06, 2007

Revben

Mitt brutna revben har inte ställt till med så mycket problem de senaste tre veckorna, och vis som jag är på erfarenhet av brutna revben så har jag helt struntat i att uppsöka nån slags vårdinrättning eftersom att det enda de säger är att jag ska ge det fyra till sex veckor så har det gått över.
men fy fittan vad ont det gör nu, tror jag sov en aningen dåligt i söndags, när jag vaknade upp i måndags kunde jag knappt resa mig från sängen, när jag skulle lägga mig igår kom jag knappt ner i sängen, så fort jag anstränger överkroppen strålar det ner ren smärta i knänan som gör att jag hukar mig.

Jag tror att jag borde försöka ta mig in till akuten snart och tigga värktabletter.

torsdag, november 01, 2007

Uppraggad

Jag vart precis skandalöst uppraggad av en åttiosexåring.
Inte så värst upphetsande, men ganska smickrande ändå, särskilt som hon tyckte om min vackra röst.
Jag misstänker lite lätt att hon bara var ute efter mina vuxenblöjor, (och som den sucker jag är så gav jag såklart dom till henne) men det hindrade ju inte mig från att få en bra start på dagen.